Det blir bara värre!

Kommun efter kommun drar ner på välfärden och då är det oftast våra gamla som får stryka på foten. Nu är det de gamla i Arvika som inte längre ska få "riktigt" kaffe utan tvingas dricka pulverkaffe ur en automat. Servicen med att fylla på och servera får de själva stå för. Hur det kan vara att balansera en vinglig plast- eller pappersmugg har vi väl alla erfarenheter av. Om man är nittio och har svårt med både balans och styrka i armar och ben gör det ju inte saken lättare. Samvaron med de andra gamla blir det kanske inte heller så lätt att underhålla och det brukar vara en vanlig orsak till att de gamla slutar att gå ur sängen.

Kommunen måste spara och då riktar man raskt in sig på de gamla. Besparingen i det här fallet skulle handla om 500 000 kronor. Om man betänker hur stora utgifter man har i andra sammanhang blir det hela än mer skrämmande. Kostnaden för ett enda s.k. ensamkommande barn är betydligt högre än så.

"Anna Fransson är snart 90 år och bor i äldreboende. Nästan dagligen tar hon sig till Smedbergs café med rollator för att träffa barndomskamraten Gunvald Nilsson från huset intill.
– Jag är snart 90 själv och har mina vänner här, säger han.
Men kommunen ser två skäl för stängning:

• Kostnaden kan sänkas med en halv miljon.
• Kommunen ska inte konkurrera med andra caféer.

Men i det kommunala caféet i stadshuset kan tjänstemännen köpa kaffe för fem kronor, en kaka för tio och en fralla för tolv."

NWT