Nu ska alla kommuner tvingas bereda plats för ensamkommande barn.

I början av nittiotalet jobbade jag som väktare. Jag blev en kväll utkallad för att sitta vakt på ett boende för ensamkommande barn. Detta var på en mindre ort i Värmland där traktens ungdomar tröttnat på invandrarkillarnas framfart och därför börjat samlas och föra väsen utanför boendet. Det var i alla fall den givna anledningen. Det blev dock en lugn natt och jag fick lyssna på olika historier om varför, och hur, invandrarungdomarna kommit hit. Bland alla killar fanns endast en tjej och hon visade glatt vad hennes föräldrar skickat till henne på hennes födelsedag. Ett fint tyg som skulle bli en ny klänning samt en rejäl summa pengar. Hon berättade att hon kommit hit tillsammans med en "nanny" som vänt vid svenska gränsen för att åka tillbaka till sitt arbete efter uträttat ärende. Flickans föräldrar var rika men ville att hon skulle få utbildning i Sverige eftersom det inte fanns bra utbildningar i hemlandet.

Flera av pojkarna lämnade liknande berättelser och ingen sade något om förtryck eller annat elände. På den tiden hade jag inte hört talas om varken ensamkommande barn eller flyktingar så det är först på senare år jag har kommit att tänka på detta arbetspass.


Så här är läget idag:
"Kommunerna måste fördubbla sitt mottagande av ensamkommande flyktingbarn. Det menar Migrationsverket som skriver upp sin prognos för hur många ensamma barn som väntas söka asyl i Sverige de kommande åren."


"Migrationsverket gör bedömningen att de ensamkommande flyktingbarnen blir fler och fler, eftersom konflikterna i främst Somalia och Afghanistan ser ut att hålla i sig. I år förväntas därför 3 100 ensamma flyktingbarn komma till Sverige. Och för att klara detta behöver antalet asylplatser ute i kommunerna från 800 till 1 600."


"Runt två tredjedelar av dem som anländer får permanent uppehållstillstånd. Det betyder att Migrationsverket dessutom behöver omkring 4 000 nya platser ute i kommunerna, för de ensamma barn och ungdomar som väntas få stanna långsiktigt de närmaste tre åren. Målet är att alla de 50 kommuner som inte tar emot ensamkommande flyktingbarn i dag, ska göra det i framtiden. Å de kommuner som redan har avtal måste skapa fler platser."
"Senaste nytt"

Och alla är de flyktingar.

Merit Wager heter en kvinna som arbetat på migrationsverket. Hon har kontakt med människor som fortfarande arbetar där och får på så vis reda på hur det det kan gå till när man hanterar ärenden med de som kallas flyktingar. Hon har nu skrivit en bok om hur det kan gå till på detta verk och här är ett smakprov på hur en intervju med en så kallad flykting kan låta.

Utdrag ur Merit Wagers bok:

Utredaren: Varför kom du hit?
Sökanden: Det var kaos i mitt land.
Utredaren: Men hade det inte hänt dig något?
Sökanden: Nej det var bara kaos.
Utredaren: Du har fyra barn och en make, var är de?
Sökanden: Jag vet inte, var och en tar hand om sig själv.
Utredaren: Men ditt yngsta barn är bara två år!
Sökanden: Ja, jag undrar om han lever.
Utredaren: Vad kommer att hända om du får PUT?
Sökanden: Då kommer jag att ta hit min familj.
Utredaren: Men du vet ju inte var de är!
Sökanden: Men om jag får PUT så kommer jag leta efter dem.
Utredaren: Varför letade du inte efter dem innan?
Sökanden: Jag visste ju inte om jag kunde få PUT.
Utredaren: Vad kommer PUT att förändra?
Sökanden: Mycket. Min dotter kan gifta sig och min son också. De kan komma hit.
Utredaren: Varför kunde de inte gifta sig innan?
Sökanden: Vi hade inte råd.
Utredaren: Har ni råd nu?
Sökanden: Jag har kommit till Sverige för att det är en demokrati och humanismen råder här. Min dotter kan gifta sig, min son kan gifta sig här.
Utredaren: Men vem skall betala detta?
Sökanden: Staten betalar. Vi har lidit nog.
Utredaren: Menar du det?
Sökanden: Ja!

Att "kasta höns".

När jag var liten hade jag en lekkamrat som hade släktingar på landet. Jag brukade få följa med dit och hälsa på. Vi brukade roa oss med att "kasta höns". Det gick till så att vi släppte ut ett antal hönor ur hönsgården. Därefter fångade vi en höna i taget och kastade den upp i luften så att den flaxade över nätet och tillbaka in i hönsgården. När det var tomt på hönor utanför hönsgården, gjorde vi samma procedur om och om igen.

Svenska poliser leker samma lek tillsammans med migrationsverket fast de håller inte på med höns.